Mikroplast och polymerer
– Vi fyller havet med mikroplast, konstaterade det norska miljödirektoratet förra året[1]. Den 8 december i år aviserade apotekskedjan Apotea att de av miljöskäl slutat köpa in produkter som innehåller vissa polymerer.
KTF upplever att dessa diskussioner i stor utsträckning handlar om två olika saker. Mikroplastkulor (micro beads) avsedda primärt för exfoliering å ena sidan samt olika typer av polymerer med olika funktioner å den andra sidan. Därför vill vi ta tillfället i akt att försöka reda ut begreppen kring definitioner, användningsområden, miljöpåverkan och kunskapsläge när det gäller mikroplastkulor och polymera material.
Polymerer finns överallt och har viktiga funktioner i kometiska produkter
En polymer är en stor molekyl som är uppbyggd av flera mindre. Trä består huvudsakligen av cellulosa som är en polymer uppbyggd av många glukosmolekyler. Bomull är en typ av cellulosa. Alla proteiner är polymerer uppbyggda av aminosyror. DNA är en polymer uppbyggd av kolhydrater och kvävebaser. Det finns även många syntetiskt tillverkade polymerer som är skräddarsydda för att uppfylla vissa krav eller uppvisa önskade egenskaper.
Mikroplastkulor är en typ av polymer. Ofta är de tillverkade av polyetylen som är en av världens mest producerade polymerer och som är vanlig i plastpåsar och andra plastförpackningar. Dessa mikroplastkulor är i princip redan utfasade av kosmetikabranschen[2]. Även om det är visat att kosmetika inte är en speciellt stor utsläppskälla vill branschen ändå göra vad den kan för att inte bidra till eventuella miljöproblem.
Mikroplaster är alltså en typ av polymerer. Men som framgått ovan är polymerer en heterogen grupp av ämnen med vitt skilda egenskaper. I kosmetika används polymerer som till exempel konsistensgivare, justering av okulära egenskaper eller för filmbildning.
Så här skriver den europeiska kemikaliemyndigheten (ECHA) i sitt vägledningsdokument[3] om polymerer:
Polymerer är ett material som har många olika tillämpningsområden som förpackning, byggnation, transport, elektriska och elektroniska produkter, jordbruk samt medicin och idrott. Polymermaterialens mångsidighet kan förklaras med att polymerernas fysikaliska och kemiska egenskaper kan anpassas genom att man förändrar sammansättningen och fördelningen av molekylärvikten för de molekyler som utgör polymeren.
De här ämnena är undantagna från registrering och utvärdering i Reach eftersom det finns många olika typer av polymerer på marknaden och eftersom riskerna är små på grund av den höga molekylvikten.
Källorna är kartlagda
Enligt flera samstämmiga rapporter[4][5][6][7] är den överlägset största enskilda källan till mikroplast i haven slitage av bildäck, som står för halva mängden. Båtbottenfärg är den näst största källan medan kosmetiska produkter endast uppskattas ge upphov till 0,1% av totalen. Det framgår också av rapporterna att avloppsvattenreningsverken kan rena bort cirka 90 % av mikroplastpartiklarna och därmed avlägsna dem från det utgående vattnet vilket innebär att de aldrig når haven.
I de vetenskapliga rapporterna finns vissa indikationer på negativa effekter via i huvudsak fysikalisk verkan, såsom undanträngning av födoämnen då vissa organismer väljer att konsumera mikroplastpartiklar istället för födopartiklar. Dessa studier är dock i första hand gjorda på just mikroplastpartiklar/mikroplastkulor och de innebär inte att det går att dra slutsatser för alla typer av polymerer. Det är också viktigt att notera att det huvudsakligen rör sig om laboratoriestudier med höga koncentrationer av mikroplaster i de fall effekter har observerats.
KTF manar till sansad hållning
Att som Apotea säga nej till 22 polymerer i kosmetiska produkter utan tydlig rational är på sätt och vis detsamma som att säga ja till mångdubbelt fler, då dessa bara utgör en mindre del av polymerer som används. KTF manar till en sansad hållning från alla parter i samhället.
KTF tittar för närvarande närmare på de olika typer av polymerer som används i branschen och diskuterar med olika parter i samhället. Denna typ av arbete pågår också på europeisk basis.
Mikroplastkulorna blir i stort sett utfasade ur produkterna senast 2017 oavsett om det blir lagstiftning eller ej. Avseende polymerer i stort behöver vi dock bygga mer kunskap för att veta om de verkligen kan ses som ett problem och i sådana fall vilka polymerer det rör sig som. Att välja några på måfå för utfasning menar vi rimligen inte är vägen framåt.
Vilka slutsatser vi än kommer fram till är kosmetikbranschens bidrag så litet att vi på intet sätt kan lösa problemet med mikroplaster i den marina miljön. Det innebär inte att vi frånsäger oss ansvar, men att vi bör ge oss själva tid att fatta genomtänkta beslut.
[1] http://www.miljodirektoratet.no/no/Nyheter/Nyheter/2015/Mars-2015/Vi-fyller-havet-med-mikroplast/
[2] http://ktf.se/vill-du-veta-mer/mikroplaster/
[3] https://echa.europa.eu/documents/10162/13632/polymers_sv.pdf
[4] http://www.miljodirektoratet.no/Documents/publikasjoner/M319/M319.pdf
[5] http://www.miljodirektoratet.no/Documents/publikasjoner/M320/M320.pdf
[6] http://www.miljodirektoratet.no/Documents/publikasjoner/M321/M321.pdf
[7] http://www2.mst.dk/Udgiv/publications/2015/10/978-87-93352-80-3.pdf