New Scientist: ”Chemical” is not a dirty word
Synthetic chemicals must be safe as well as fit for purpose but they often don’t deserve the bad press they receive. Time to reclaim the word – Syntetiska kemikalier (…kemiska ämnen och blandningar) måste vara säkra (…för att få marknadsföras), men också fylla ett syfte, men oftast förtjänar de inte sitt dåliga rykte. Dags att återerövra ordet ”kemikalier”
En nyligen publicerad artikel i vetenskapstidskriften New Scientist diskuterar semantiken och konsekvenser av hur vi behandlar språket, och här specifikt det naturvetenskapliga språket. Ska det definieras subjektivt av några eller mot saklig grund – är politik viktigare än innehåll och risk ?
I slutet av 1990 började rykten cirkulera om att en kemikalie som används frekvent både i hem och i fabriker var förenad med många faror. Det sades vara dödligt vid inandning, kunna orsaka svåra brännskador – och vara en viktig beståndsdel i de flesta tumörer.
Du har förmodligen redan gissat avslutningen? Den misstänkta substansen är diväteoxid – dvs vatten. Ursprungligen ett aprilskämt, men det har levt vidare som en påminnelse om hur villiga människor är att falla för skräckhistorier om ”kemikalier”.
Denna ”kemofobi” har mycket gemensamt med andra moderna rädslor. Liksom strålning finns kemikalier överallt omkring oss, deras effekter kan vara oönskade och skadliga – ändå syns de (oftast) inte; jämför med genetiskt modifierade organismer, de skapas oftast av företag med vinst i första åtanke, snarare än allas väl. Det finns också givetvis det bestående minnet av de många syntetiska kemikalier som dragits in när de visade sig vara giftiga – asbest, DDT, tetraetylbly och fler.
Men vänta. Visst har en handfull av syntetiska kemikalier visat sig vara skadliga. Men många är säkra när de används på rätt sätt (…riskvärdering, riskhantering). Ännu fler är ofarliga och utomordentligt användbara. En värld utan dem skulle istället fyllas med smuts och skräp, fattigdom och sjukdom…